Wårgårda den 13 juni 85

Min älskade fästman!

Några rader måste du få, ehuru jag har ondt om tid. Redan i går hade jag stor lust att skrifva, men efter slutade lektioner måste jag vara flitig på min klädning, som jag så gerna vill hafva färdig till i morgon. Skall jag få det, måste jag äfven vara flitig i dag, men det må gå med klädningen  huru som helst – en liten stund måste jag ändå prata med dig, älskade. Jag längtar därefter.
Tänk, snart får jag verkligen prata med dig och kyssa dig! O, hvad jag är glad, att det icke är mer än 8 dagar till dess! På lördagen slutar jag och är således färdig att resa på söndagen, men du kanske icke tycker om, att jag reser på söndag? Säg i nästa bref, om du vill möta din fästmö söndag eller måndags afton. Hvad jag gläder mig åt den dagen!
Innerligt tack, min egen hjärtevän, för det kära, kära brevet. Du må tro, att det var välkommet och att jag läst om det många gånger. Jag hade en dunkel känsla af, att jag i de sista breven skrivit något, som  gjorde dig ledsen, men hur många gånger jag än läst ditt bref, kan jag icke spåra något skymt af missnöje hos dig. Tvärt om är det lika kärleksfullt som de förra, och jag är nu säker på att min Anders Niclas icke är ond på mig. Sådana dumheter du skrifver om mina bref! Kärleken är blind, det är orsaken till att du icke ser alla mina fel.
Anders, älskling, jag längtar så gränslöst efter dig! XXX
Tacka Emilia för det komiska brevet, som med ens försatte mig midt ibland er. Jag tyckte rigtigt att jag såg, hur du retades med Gerda och Emilia också, hvad jag är avundsjuk! Men snart får äfven jag vara hos er och får rå om dig, min älskling, så nu är ej värdt att se hängfärdig ut, fastän jag har stor lust därtill. Det skall äfven blifva mycket roligt att deltaga i edra överläggningar om hur sommaren skall tillbringas. Jag vet ju ingenting. Således gissade jag rätt – du längtar till Näsinge. Älskade, du vet, att jag är färdig att följa dig dit, så fort du sjelf blir ledig. Jag förstår sdin längtan.
Om flickorna i Arvika  tycka att de få för litet af mig i sommar, så kan jag ju göra dem ett litet besök i vinter i stället, om jag kommer att vara hemma då. Det värsta är, att de icke äro nöjda med endast mig, utan de vilja äfven se dig.
Här har några dagar varit så kallt och ruskigt, att man kunnat tro sig som i oktober, i stället för i blomstermånaden, men i dag är det något bättre.
Hafven I börjat att sitta i lilla bersån ännu? Jag hoppas att de bereda mig ett gladt välkommen genom att frodas och blomstra.
A propos välkommen,  så drömde jag härom natten, att jag kom hem, men mottogs af dig mycket kallt och otrevligt och tar du emot mig på samma sätt i nästa vecka, så är det jag som med första tåg återvänder till Wårgårda. Du kan förstå, att jag nu med en viss oro väntar, att se hur du tar emot mig! XXX
Nu farväl, älskling, mitt allt. Skrif snart till din egen Vissa

Helsa de mina hjertligt, men gräla på dem för att de aldrig skrifva till mig.