Wårgårda den 28 mars 85

Min egen, älskade Anders!

Tror du verkligen att jag ej längtar efter dina bref och ej saknar dem ofantligt, då de låta sig vänta på sig längre än vanligt?
Ack, min egen älskling, du skulle bara se mig, när jag får bref från dig, och då tror jag, att du skulle blifva övertygad om, att de äro efterlängtade. Jag tycker verkligen att jag sjelf är snäll, som ej  klagar öfver att ej oftare få de kära, kära breven, och jag skulle säkert göra det, om jag ej visste, att du är så strängt sysselsatt.  Stackars min älskade fästman, som har så mycket att göra! Ock ingen hvila får du till påsk heller!
Jag är så rädd, att du skall överanstränga dig. O, hvad jag är glad att den efterlängtade dagen snart är inne, då jag får återse dig, mitt käraste på jorden, och får sitta hos dig, då du arbetar. Tror du icke vi skola tillbringa några lyckliga dagar tillsammans? XX – Hvad säger du väl om, att jag ändtat min resa och ej kommer förr än torsdags morgon? Saken  är den, att det är Emmas födelsedag på onsdagen, då här blir främmande på aftonen, och Emma har bedt mig stanna öfver den dagen och det kanske voro ovänligt att ej göra det, då hon ber mig så vänligt. Heymans tycka till ock med att jag ej skulle resa färr än torsdags morgon för att slippa att resa härifrån under det att stämningen är som mest lifvad, men se det kan ej komma i fråga,.
De hafva ingen aning om, hur föga jag sätter värde på deras nöjen, men de veta ej heller hvad kärlek är – icke ens fru Heyman, tror jag.
Till torsdag efter påsk räcker mina ferier. Du är ju ledig lika länge. Älskade, var ej orolig för min nattresa. Jag är sjelf så lugn , tänker inte3 ens med oro på de tråkiga timmarna i Laxå.
Min längtan ökar för hvarje dag och jag är så otålig öfver att dagarna gå så långsamt. Dock, det är ju ej mer än 4 dagar tills jag får min längtan stillad. Hurra, hurra!
Här är det gräsligaste väder ock väglag och det är ett rigtigt företag att våga sig ut. Emma och jag äro dock modiga och trotsar både regn och smuts. Gerda äe f.n. i Göteborg. Liten Gertrud är nu alldeles kry och så söt och rar, ack, så de skämma bort henne!
Du får icke långt bref i dag. Allt hvad jag skulle kunna skrifva om, tycker jag det är bättre att tala om, när vi träffas. Är det icke härligt förtjusande att kunna säga ”när vi träffas” ock veta att det blir om 4 dagar?!!
Älskade, älskade, hvad jag längtar att få slutas i dina armar och att få kyssa ditt kära anlete. Måtte intet hinder inträffa. Måtte Gud hålla sin skyddande hand öfver oss! Farväl min hjärtevän! Du skrifver väl än en gång men dessa äro de sista rader, som du får före påsk från din egen Vissa XXX

Soireen i Alingsås är tisdagen, jag reser ej med.