Wårgårda den 29 maj 85

Min Anders, min älskade fästman!

Af hjärtat tack för ditt kära lilla bref, som gjorde mig så obeskrivligt glad. Af mina rader till dig såg du nog att jag icke väntade att få höra af dig så snart, din tid är ju denna vecka fullt upptagen af vigtiga saker. Så mycket större glädje gjorde det mig att du det oaktat ändå fann tid sända mig några rader. Men min rara älskade förnekar sig aldrig. Tack, älskling! Mina tankar äro oupphörligt hos dig i dag och jag gläds för din skull öfver hvarje timme som går. Det är en tröttsam dag för dig, älskling, eller du kanske tycker om att hålla examen? Klockan är nu 2, och jag undrar om du ännu sitter midt uppe i brinnande examen eller om denna lyckligen är slutad. Jag hoppas det senare och att du nu, glad och belåten med din f.m., går hem för att få dig middag (Mor måtte väl gifva dig något extra godt) och sedan hvila dig för e.m. arbete. Jag förmodar att du i afton tar avsked af dina läsbarn. Jag är så rädd för att du i qväll måse sitta uppe för din predikan och dina tal. Anders, Niclas, hvarför får jag icke vara hos dig? Du säger ju, att det  i min blotta närvaro ligger något stärkande och lifvande (är det verkligen sant? Hur lycklig gör du mig icke !XX) och då behövde jag så väl vara hos dig dessa dagar, som för dig äro så ansträngande både till kropp och själ. Du vet dock, älskade, att jag är hos dig med mina tankar och det är ändå något. Det är åtminstone det, som jag så ofta söker trösta mig med, när jag alltför mycket längtar efter dig. ”Han tänker på mig”, säger jag till mig sjelf, och då blir jag alltid lugnare. Vet du, det är allt bra ljufligt att helt och hållet tillhöra en annan! Raraste fästman! Jag kysser dig i tankarne. Finge jag blott göra det en gång i verkligheten, just när du kommer hem, hur lycklig skulle jag då ej vara. Önskar du också att du finge en kyss af din ”lilla tös”?
Ack, Anders, jag skulle allt göra mer än kyssa dig, jag skulle allvarligt se in i dina ögon och säga dig, att jag vill vara ditt stöd,  din hjelp, din lilla qvinna, som du i allt kan lita på. Nu förstår jag hvad som menas med en ”qvinna”, du har lärt mig det. Förut hade jag temligen dunkla begrepp derom. Eget nog förstod jag bättre betydelsen af ordet man. Det var kanske därföre , som jag genast såg, att du var en ”man”. Nå ja, därtill erhöfdes ej mycket skarpsinne, ty det kan ju till och med en blind se. Raring, jag älskar dig outsägligt!
Anders, du får icke säga att jag är fullkomlig. Då känner du mig icke! Men säg, att du älskar mig med alla mina fel och jag är lycklig. Du skall hjälpa mig att blifva fullkomlig, så fullkomlig, som man kan bli här på jorden. Vill du det, älskade?
I morgon afton reser jag till Hubo, återkommer söndags qväll. Ullens uppmanade mig mycket till denna resa, annars hade jag ej företagit den, utan direkt påstöt från moster Willis. Jag har visserligen nyss varit ute och rest, så jag borde ha väntat med denna lilla tripp, men det passar i flera afseenden bäst att fara nu. Ellen Möller skall nämligen nästa vecka göra en liten  lusttur till London (bjuden af Florells) och som hon är den enda af de fullvuxna flickorna som är hemma, vill jag gerna träffa henne. Tänk du, sedan återstår ej mer än 2 eller 3 söndagar här på Wårgårda. Den 20 de slutar jag skolan och sedan det är gjort, kan du veta, att det icke dröjer länge, innan du har din Vissa hos dig.
I dag är det ett förtjusande väder, rigtig sommarvärme, 25 gr på f.m. Jag njuter af sol och värme och af att se den förtjusande vårgrönskan, men jag kan icke göra det fullt och odeladt förr än jag vet, att du är  fri och äfven någon gång har tid att gå ut i skogen. Älskade Anders Niclas, hvad det skall blifva roligt, då vi få göra skogspromenader tillsammans!
I går kommo !knektarna”. Vi stodo vid grinden och sågo dem tåga förbi. Emma och jag gingo sedan till station med posten och der träffade jag till min stora förvåning en bekant officer, nämligen löjtnant Rhodin. Jag känner för öfrigt inga af Tånga officerarna. Det var rätt lustigt att träffa en f.d. balkavaljer (skolbalen) och vi påminde hvarandra också om, att vi åtskilliga gånger dansat tillsammans.
Nu måste jag sluta. Du får aldrig annat än så hemska slarfiga bref från mig. Förlåt, älskling, du vill ju ha dem ändå. Jag längtar efter den dag, då du kan säga, att du är fri från skolarbetet. Komministertjensten är ju ej ansträngande? Du älskade fästman, hvad jag längtar efter dig! Ack, om dessa veckorna ville flyga! Skrif så fort du får tid till din längtande
Vissa, som icke en minut upphört att tänka på sin fästman, mitt allt på jorden XXXXXXXXX
O, att jag i morgon och söndagen finge vara med i kyrkan. Det är så länge sedan jag var med om någon konfirmation. Gud vare med dig, älskade!