Wårgårda den 6 juni 85

Min egen rare Anders!

Hur kan du tycka om mina bref? Svara upprigtigt. Är stilen glänsande, korrekt ock ledig? Är innehållet intressant? Tycker du att mina epistlar äro ”snillefoster”!? Din sannings kärlek tvingar mig att svara nej på alla dessa frågor ock likväl, Anders Niclas, är jag säker på, att du tycker om dem med alla sina ofullkomligheter. Nå, när du nu vet med dig sjelf,  att du tycker om mina dumma bref, hur kan du då fråga, hvad det är i dina bref, som jag tycker så mycket om?
Älskade dumdom, , för det första är de tusen gånger bättre skrifna  än mina ock för det andra så – ja, så måtte min intelligens icke räcka till för att förstå huru ”dumma och intetsägande” de äro. Om det skall anses för en lycka eller  olycka att du fått en så dum fästmö, det kan icke jag afgöra, men ett vet jag, och det är, att dina bref äro den bästa lektyr jag vet. Jag skulle kunna kyssa hvarje ord; din hand har ju nedskrifvit dem. Nu skrattar du åt mig, det är jag säker på, men vet du, älskling, det är bokstavligen sanning, att allt, det du vidrört, är mig kärt. O, att jag vore hos dig! Du kan icke föreställa dig hur mycket jag drömt om dig dessa vackra sommardagar. Mitt hjärta hotar att brista af längtan.
Outsägligt älskade, hvad du är mig kär!
Här är nu så vackert, men jag kan inte fullt njuta af något, förr än jag är hos dig. Med glädje skulle jag byta ut landets alla behag mot de qvalmiga stadsgatorna, bara jag finge vara hos min älskade. Nej, nu är jag rent galen, som skrifver sådana här tråkigheter. Men ser du, längtan är ibland så överväldigande, att jag måste på något sätt gifva dem luft, också som det ej kan ske annat än genom att skrifva, så får du ha överseende  med mina jeremiader. Jag är f.n. vid det miserablaste lynne och tycker att allt är tråkigt, allt, utom att tänka på och skrifva till dig. Det senare har jag heller inte kunnat göra, så mycket som jag velat, emedan jag varit tvungen att använda alla lediga stunder till att sy färdigt lysningspresenten till Didine. Den är nu äntligen avslutad och skall afgå i qväll. Väntade du att få bref i morse? Älskade, dröj icke länge innan du skrifver till mig igen Dina bref äro ju mina solstrålar, som värma och lifva  mig mycket men är de verkliga, ehuru dessa de sista dagarna varit varma nog.
Hur firades Mammas födelsedag? Är Hilma ännu hemma? Allt vill jag veta, men först och främst vill jag veta, hur du sjelf befinner dig. Är du utvilad? Jaså, du är svår mot Mor och systrarna! Tro det, den som vill. Jag för min del tror, att de äro mycket belåtna med din efterhängsammet. Det vore bra roligt, om Mor följde med till Näsinge. O, Anders hvad vi skola njuta i sommar! XX Mitt hjärta klappar fortare vid tanken derpå. Men akta dig Anders Niclas, att jag icke kysser ihjäl dig. Jag känner mig i stånd därtill. Hvad det skall blifva hörligt att åter vara i din närhet och att rigtigt känna och se din kärlek. Älskade, låt om oss dock vara förståndiga. Jag förbereder dig på, att jag ej blir så medgörlig, som i påsk, i en del saker, förstår du. Att taga god natt af sin fästmö mer än en gång kanske en fästman ej har rättigheter till. Du förstår ju hvad jag menar? Älskling, du blir ju icke ledsen på mig, för jag skrifver om detta. Ser du, Jag tror det att det är bäst att göra upp detta skriftligen, ty jag vet hur det går då vi träffas. Jag känner min svaghet. O, att du läsa i mitt hjärta hur jag älskar dig!
Fröken Silfverskjöld kom i afton och i morgon komma troligen en hel mängd officerare. Märkvärdigt nog har ej en enda en varit här ännu. Flickorna äro ej litet förgrymmade deröfver.
Måste sluta för i qväll. Skrif snart. My love, my darling, I am yours for ever Din Vissa
Helsa de mina.