Carlstad d. 23 Apr. 1841

Min lilla älskade Augusta!

Som jag på Fredags afton har en ledig stund, så vill jag begagna den, för att skrifva på förskott för morgondagen. Vi hafva idag Ludvigs födelsedag, hvilket oaktat hans frånvaro blifvit firad på vanliga sätt, med kaffe öfver laget, och uppmätning af de hemmavarande barnens längd. Båda ha vuxit mycket undet året: Otto är nu mycket längre än du var i fior, samt rask, smal och stel. Äfven Antonia har snart vuxit i fatt Marie.

Efter middagen gingo vi under ett vackert men svalt väder, till kannike Näset, den man börjat plantera den yttre kanalbanken med en alhäck. Sjön och kanalen äro nu isfria, och skeppsfolket var i en liflig rörelse, med fartygens fejning, målning och reparation. Allt tillkännagaf den snart börjande rörelsen på det våta elementet. Vi, som ej gjort någon Promenad till Kannikenäset, sedan vi sista gången embarkerade på Ångfartyget, tänkte lifligt på den, och på den glada promenad vi ännu få göra, då tiden är inne att vi få möta och omfamna dig.

Major Axelson var häromdagen hos oss, och erbjöd sig att under sina och sin frus vingar emottaga både dig och Anna Lisa, då de återresa från Stockholm. Detta är godt och väl: men - de återresa ej föra d. 18 juni, och detta blifver för vår väntan allt för långt, och Anna Lisa kan svårligen dröja så länge, då hon till midsommar skall fara bort att bada; Det vore derför önskligt om en annan Lägenhet kunde utfinnas före denna tid. Tala härom men Anna Lisa, och bed att Du äntl får följa med på samma gång som hon.

I går voro här på afskedsvisit: Lieuten Flack, samt Mamsell Hesselius och Lyckander. Det är en verklig skada för Staden att Hesseleski Pension upphör. Jag är mycket nöjd med de kunskaper Antonia der förvärfvat, och tror att få Pensions hållerskor med det nit och alfvar som Magdalena Hesselius, sköta sina befattningar.

Jag håller nu på att hjelpa fru Nyström, stackars fru, med utredningen af hennes räkenskaper. Den som skicklig räkenskapskarl ansedda Nyström har lemnat dem efter sig i mycket oordning, hvarigenom sannolikt många förluster drabba de efterlefvande.

Om du sjelf önskar det, må Du gerna spela ytterligare en timme i veckan under den återstående tiden.

d. 24

Ludvig har nu inom kort skrifvit 2 gånger, och börjar nu finna sig mycket väl i Lund. Han önskar mycket att från dig få mottaga Bref, och detta nöje skänker Du väl honom emellanåt. Jag undrar just antingen vi först skola få mottag dig eller honom.

Det var snällt af dig att du sökt fru Prytz, men skada att hon ej träffades hemma.

Min söta Augusta! det synes mig dröja allt för länge med det att du ämnar sy åt fru Ekmark. Du måste med fullt alfvar tänka på att afbörda dig detta löfte. Nu mera kan ju din afresa snart nog inträffa, i fall lägenheten finnes, och det vore illa om du ej dessförinnan hunne arbetet färdigt.

Af Tidningarne har jag sett af Musik handlar.

Möller har pressade blomblad till nedsatt pris. Mamma önskar att Du köper sådana hem med dig.

Din omtalte promenadetouren var just ej vacker, och Stockholmsborna hafva denna tid ej annat än stengatorna att promenera på. Bättre hafva vi det, som åtminstone utom tullarne kunna förskaffa oss ett friskt luftbad. Emellertid skulle jag oändligt gerna deltagit i Promenaden till Claes på hörnet, och sedemera voterat för dess förlängande till Norrtullsgatan, der jag har en gammal god vän (Scheutz).

Har Du någon gång sett Humlegården? Haga och dess park, samt Bellevue, bör Du också laga att Du får se . Ehuru Haga nu mera börjar råka i glömska, anser jag dess natur för mer skönare än Djurgården. För mig återkallar Hagaparken många glada ungdomsmimmem.

Drottningholm, de svenska lustslottns drottning, tager jag för afgjort att Du får se, hälst man så lätt och beqvämt kan färdas dit. Att på detta verkligen kungliga slott använda de ofantliga summor som kostats på det visserligen mycket täckta, men ändå obetydliga sommarnöjes rosendal, skulle förskaffa. kungafamiljen en värdig sommarboning. Nu är det nästan en ruin.

Till Ulriksdal finns väl mera ingen föranledning att resa? Der har jag tillbringat oförgätliga, angenäma dagar,ock om ej tiden utplånat dem, torde på vattenkonsten derstädes ännu finnas klottrande verser, hvari jag uttryckte mina känslor på den tiden. O den glada, sköna ungdomen! hvad dess glans kan förgylla allt. Jag var den tiden ganska fattig, och hade den trägnaste och tråkigaste befattning; men jag ägde värderade vänner, och i deras sällskap fingo mina få fristunder ett behag, hvarmed ingenting af nutiden är jämförlig.

Likväl bör det ej förgätas att de glada minnena af afståndet får en ökad glans. Så, då man en mörk afton vandrar ute, synas lyktorna båda få och föga lysande, men sedda sedemera på afstånd, blifver däraf en lång, glänsande ljusrand, och de mörka mellanrummen försvinna.

Äfven nu är jag (afräknad de nu inträffade ekonomiska beskyren) så lycklig som man vid min ålder kan vara. Jag äger en öm och god hustru, samt beskedliga och välartade barn, som jag alla innerligt älskar. Hvad kan jag mera fodra af lifvet? Glöm ej framföra mammas och mina vördsamma och förbindliga hälsningar till Herrskapet Ekmark.

Din ömt tillgifne Pappa LB

 © Bengt Beckman 2001