Lund d. 15 Nov. 1840

Min goda Syster!

Tack för ditt bref, som var mig ofantligt kärkommet. Det fägnar mig mycket att du redan strax tycks trivas så bra i Sthlm. Jag är nu nöjd med mitt Lund, och skall blifva det ännu mera när jag tagit min examen, hvilken jag till större delen ämnar göra ifrån mig före Jul. Det öfvriga af examen tänker jag taga vid vårterminens början i Februari. Orsaken hvarför jag så länge dröjt skrifva till dig är, dels att jag en tid varit mycket sysselsatt med en tentamen, dels har jag här så platt litet skrifva om. Innan jag tagit examnen törs jag ej söka några bekantskaper eller bevista några nöjen och är därför sällan ute. Ofta får jag först genom tidningarna veta de nyheter som tilldragit sig omkring mig. - Det enda nöje jag har här, är att afhöra Professor Hagbergs föreläsningar i Ästhetiken, om hvilken jag visst förr nämnt. Den som ej lett vid en Academie, och i synnerhet fruntimmer, hafva svårt för att rigtigt tänka sig huru det tillgår därstädes. Jag vill därför skildra för dig hur det tillgår på en föreläsning.

Vid hvarje timslag hvimlar alltid Lundagård utaf studenter, som dels komma från föreläsningarne, dels vänta på Professorernas ankomst. Ty hvarje Professor dröjer alltid nästan en quart öfver sin timme och detta kallas att "intaga den Accademiska quarten". När nu Professorn kommer gå studenterna in på Auditorium, hvar och en sätter sig hvar han vill, hur han vill: kan komma när han vill och gå när som hellst. Både lärarna och lärjungarna hafva alltid hattarna på sig. Hagberg har troligen det största auditorium, af alla, omkr. 150 hvilket här i Lund är mycket, der det ej finns mer än något öfver 400 studenter. Många professorer har blott några få åhörare; och stundom kan ingen föreläsning hållas i brist på en enda åhörare. Hagberg läser detta år öfver ²Det sköna² och för några timmar sedan kom han in på musiken. Han beviste hur falsk den läran var, att hvarje konstnär bör så mycket möjligt är efterhärma naturen. "Samma begär" - sade han "att imitera naturen har äfven innästlat sig i musiken. Man vill måla vintern genom toner, som likna pisksmällar och bjällerklang; man härmar i pastoraler näktergalar och trastens sång etc. men allt detta är ett vanställande af musiken. Stora konstnärer hafva äfven gjort sig skyldiga till detta fel, t.ex. Weber i den bekanta skrattkören i Friskytten och nyare franska Mussici hafva i sönderslitnande skri-intervaller, som tyckes vara lånade från en lidande meniskas strupe, så nära som möjligt sökt efterhärma naturen. Compositörerna bör noga akta sig, att inblanda dylika grofva naturljud för fröjd och smärta".

Will man ha ett exempel på huru glädjen uttryckes på tonernas språk, så höre man den från början till slut af gudomligt löje genomandade "Figaros Bröllop". Haydens skapelse prisades äfven mycket.

Den 1ste Nov. var jag på ett litet kalas hos Gleerups. Jag träffade där Docenten Tollin, som skrivit det lilla poemet "Fadderskyssen" hvari jag var så förälskad, om du minns det ännu. Jag såg der ock den präktigaste bok, som någonsin blifvit tryckt. Den kallas "Gutenbergs Album" och utgafs förleden sommar i Tyskland af Boktryckare derstädes. Den innehåller verser på alla möjliga språk till Gutenbergs ära. Således fick se - utom alla möjliga Europiska språk - Chinesiska, Lappska, Coptiska, Run-språket, Syriska, Chaldniska, Egyptisk hieroglyfskrift etc etc etc. Och alla dessa språk voro tryckta på sina egna bokstavstecken. Svenska bidrag hade Tegner, Tollin, Lindblad och Dorothea Dunkel lemnat. Pastor Laestadius hade skrifvit på Lappska språket. Papper, stilar, band, plancher - allt var det fullkomligaste man vill se. Boken kostade också 60 rd Rjs.

Den 10 November eller Mårtensafton var jag bjuden ned till mitt värdfolk, som då hade stort kalas. Mårtensafton firas här i Skåne (liksom hela Tyskland) med stor högtidlighet. Näst Julafton är den visst den största folkhögtiden. Man skall denna quell alltid spisa lutfisk, vitgröt, stekt gås och ett slags bakelse som kallas Mårtenskom. äfven den mest fattige består sig denna quell Gåsstek, om han ock för denna omkostnaden sedan får svälta en hel vecka. Skåningarna äta alldeles otroligt mycket; men också får man ej på något ställe se så mycket folk med otroligt stora magar, som i Skåne. När man först kommer hit ner från Wermland skulle man nästan tro sig hafva kommit till ett främmande land. Så olika är allting här nere. Du kan sluta dertill af följande facta:

Jag har ej sett en enda gärdsgård af gärsle allt sedan jag lemnade Gborg. Här nyttjas alltid diken eller jordvallar. Jag har ej sett en enda bergås , klippa eller ens större sten, sedan jag for öfver Hallandsåsen. Så flackt och slätt är allt härnere. Jag har ej sett vatten sedan jag lämnade hafvet vid Helsingborg. I Lund finnes ej annat än brunnsvatten. Jag har ej sett ett vilt växande träd sedan den 30 September. Allmogen kör alltid 2ne hästar af den storleken som en Wermlandshäst drar med lätthet, då spänna de fyra hästar före. Ty de skånska hästarna äro mycket stora men lite starka. - Men det värsta af allt är att jag ej förrän till våren får se hvarken skog eller vatten. Ty närmaste skog ligger en mil från Lund och närmaste bäck en halv mil. Men jag har gjort ett löfte, att så fort det blir tecken till vår, och vägarna blifva möjliga att gå på , så skall jag promenera min mil för att se "Resten" (skogen heter så); ty annars kunde jag minsan glömma hur gran ser ut.

Från Carlstad kan jag hälsa dig. Jag har haft beskrivfningar på deras soireer från flere håll. Gymnasisterna skildra dem såsom ledsamma och påstår att det är för mycket "knärockor" uppe. Med knärockor lära de mena samma slags varelser som Erik Pallin och jag betitlade för "kattungar". - Flickorna i Carlstad berömma deremot mycket soireerna (Hur vet du det? förmodar jag du frågar. Gissa!). Clara åberg dansar med Adelsköld och är i 7e himmelen. Jeanna kurtiserar af de "tre" d.v.s. Postmästar Eckermann, Lieutnant örn och Magister Hultgren. - Msell Settervall har ondt i bröstet; Hanna Lundberg har fått ny kappa, hvarmed hon stoltserar på alla gator; Emilie Uggla håller sångskola och Hildine Dahlgren dans-dito; Clara Åberg skrifver tragedier och ser på månen. Fröken Uggla (från Tyggården, ej Hanna U.) och Anna ( ej Hanna) Lundberg eller Msell Olinder eller Msell Wåll dansa vals med hvarandra på Soireerna. Garfvaren C.J. Zettervall ger stora kalas dit "alla fyra Msellerna Åberg inviteras". Adelsköld säges bestämt vara förlovad (stackars karl!) med G. Zettervall. Se här allt det nya jag vet från Carlstad. Mycket af det torde du veta förut; dock ej allt.

Från Erik Pallin har jag ej haft en enda rad sedan han lemnade Carlstad. Jag tror dock att han hade examen i Upsala d. 6te November. Nu följer i ordning att berätta något om nyheterna här på stället, men jag måste bekänna att jag i den vägen ej vet det ringaste. Jag har ej varit uppe på någon Soiree eller bal, ej på någon af de många konserter som varit här sedan jag kommit ned. Jag har ej sett mer än en endaste flicka (d.v.s. ett fruntimmer ej under 14 ej öfver 19 år) allt sedan jag kommit hit. Alla fruntimmer äro så rädda att visa sig på gatorna här, däremot vimlar det af kattungar. Denna enda flicka träffade jag om Mårtensafton hos Stäckens. Jag kom då att sitta bredvid henne i en lek, der hvar och en skulle gifva sin granne ett ting eller sak. Jag gav henne ordet "gås", men märkte först sedan att det kunde vara att tala om rep i hängd mans hus, när man talade om gås. Men hon var säker för alla pilar - satirens n.b.; ty andra pilar riktade jag ej mot henne. Gleerups har 9 barn och näst det äldsta barnet - Hilda, är en liten ganska söt flicka, men blott sina 12 år - en kattunge.

Godnatt! (d 17 nov)

Den 19 November. Bland skönheter här i Lund får i första rummet sättas Hilma Palm som är Ad.Abergs högsta förtjusning. Efter allas enstämmiga omdöme (ty jag har ej sett henne) är hon lika bildad, anspråkslös och skön, som hennes namn klingar skönt. Till våren ämnar jag göra mig bekant i hennes hus. En annan notabilitet i denna väg får jag äfven nämna neml. Mina Wahlgren. Hon utgör alla studenters förtjusning och en student införde för en kort tid sedan, till en stadens tidningar nedanstående verser till hennes ära, dock en annan student af mine bekanta hade öfversatt åt honom från Viktor Hugo. Jag afskrifver den för den djerva tanke som finns i den. De lyda:

Vore jag en konung, O! jag gåfve glad

Diadem och spira char och marmorbad.

Gifve folkets skam, djupt i stoftet böjda

Tusen stolta flaggor, öfver hafven höjda

För en blick af dig! Och om Gud jag vore - luft och våg och jord

Englar och Demoner böjda för mitt ord

Och det djupa chard, som af lifvkraft hvimlar

Evigheten, rymden, verlden, ja! och himlar

För en kyss af dig.

Ehuru Maria W. bor i huset mitt emot mig hr jag ej sett henne en enda gång. Lika mycket kan det vara. - Som du bor i stora verlden och sådeles har tillfälle att skrifva så långa bref du vill, så ber jag att du ville gifva mig 2 a 3 bref för hvart och ett som jag skrifver.

Din tillgifne bror Ludvig.

De många plumpar hvarmed detta är illustrerat, kommer sig af att jag nyligen köpt bläck och bläckhornet är öfverfullt.

(Professor Carl Peter Hagberg 1778-1841, var teolog, prefekt vid teologiska seminariet i Lund och professor i pastralteologi. Han var ledamot av Svenska Akademien och ansågs som en av sin tids främsta andliga talare)

Tillbaka till Ludvigs brev

Till släkten

 © Bengt Beckman 2001