Lund den 14 Octob. 1840

Min Goda Syster!

Jag skriver idag den 14 October. Det är sådeles snart en månad sedan jag lemnade Carlstad och på hela denna tiden har jag ej fått en rad, ej en enda underrättelse från någon av eder. Att ni lyckligen ankommit till Stockholm har jag sett af Tidningarne, men att resan öfver Wenern ej varit den angenämaste kan jag äfven sluta mig till af annonserna om ångbåtsfartygets förändrade turer. Min resa öfver Wenern var ingalunda behaglig, ehuru jag ej, i mitt brev från Göteborg, tordes riktigt omtala det oväder vi hade att utstå, för att ej skrämma eder. - Till Göteborg ankom jag tida om Tisdagsmorgonen (d.22 Sept.) och var där ända till nästa Måndags morgon. Att jag ej hade ledsamt där torde du lätt begripa, men det torde kanske intressera dig, att lite nogare höra hvad jag företog mig der. De tvenne första dagarna strök jag omkring på marknader, var med Morbror ombord på Engelska Ångfartyget Glen Albyn vid Masthugget, gick omkring i de präktiga aleerna. Onsdagen ställde Kobbens till en liten bal. Dit voro bjudna: Wåhlsteds samtliga och en Fröken Löwenadler från Allingås, som bott i deras hus en tid och som spelte en stor roll. Hvarom mera nedanföre; Frigge Enbom; Elise Tullin; 2ne gossar Brag, Jonte Clarholm etc.

Jag hade ganska rolig afton och dansade med Betty, Marie och Göthilda Wåhlstedt. - Marie W., var en liten präktig flicka; skada blott att hon är så sjuklig och svag. Jag föreställde mig att hon skulle vara mycket lik den lilla alvarsamma och beskäftiga Louise eller "Visen" i "Hemmet", ehuru Marie är vackrare. - Mer än Marie W-dt behagade mig dock Göthilda. Hon måtte blifvid mycket utbildad sedan jag såg henne. Hon är nu en liten intressant och svärmade flicka med stora, talande ögon och ljusa, rika lockar. är hennes syster Marie lik "Hemmets" "lilla Visa", så är hon, Göthilda, mycket lik Petrea ehuru äfven Göthilda måste vara vackrare än denna Mlle Bremers förträffliga personage; och i stället för Petreas stora vanställande näsa hade Göthilda en den allra ädlaste näsa man vill se. Liksom Petrea tycktes hon vara mycket poetisk och öppen för allt skönt (poesi, musik etc.) och hon tycktes hafva en mer vidsträckt och storartad åsigt af verlden och lifvet än flickor vid hennes ålder hafva. - "Lille Pehr" har nu vuxit upp till en lång siratlig pojke och honom tyckte jag äfven mycket om.

Lilla Emma , med de mörkblå , kloka ögonen var allas favorit och jag blott fruktar för att hon blir bortskämd af det myckna fjäset omkring henne. Hon svarar mot Hemmets "Lilla Fröken, lilla nåden". - Carl vara sjuk och honom fick jag ej se någon gång och får kanske aldrig se; ty mig anar att han snart dör.

Axel W-dt lärde jag så litet känna ty mellan honom och gossarna Kobb - i synnerhet Pontus - var en stark rivalite för den omnämnda fröken Löwenadler skull. Detta underdjur var helt simpelt ett stort, bastant men välvext stycke fröken, som naturen förlänat en medelmåttig sångröst och ett "icke ohyggligt" utseende. Dessutom kunde hon spela guitarr, dansa bra ("gudomligt" påstodo gossarna Kobb) och hon kunde knäppa med fingrarna bättre än någon hållkarl, af hvilken ädla konst hon betjente sig då hon dansade Cachucha och skulle de där fingerknäppningarna föreställa accompagnemang af Tambour de Basque. - Jag kunde dock aldrig fördraga "Fröken", ty jag tyckte hon fått en något för stor portion coquetteri på sin lott.

Se där har du en teckning öfver hela Wikstedts familj! Kobbens äro alla sig lika, Pontus var ännu mycket blek och aftacklad efter sin sjukdom; men han hade återfått sitt goda lynne fullkomligt. Dagen efter eller Thorsdagen den 25 satt jag hela förmiddagen uppe och Mathilda spelte för mig flera vackra stycken. än har du ett gott stycke innan du kan upphinna hennes färdighet och känsla i synnerhet.

Jag njöt denna dag en stor triumf i musikaliskt hänseende. Mathilda spelte ett stycke, som var mig alldeles främmande men som behagade mig mycket. Jag tyckte det var Mendelson-Bartholdys stil och denne Compositör vet du, att jag tycker mycket om, ehuru jag aldrig hört mera av honom än Overturen till Fingals Höhle. Vid styckets slut frågade jag hvem det var utaf och det var verkligen Bartholdy. Ehuru detta helt och hållet var en slump, att jag gissat rätt, så var jag dock ganska nöjd föröfver.

Strax efter middagen gingo vi alla ned och satte oss på gungbrädet på gärden. Flickorna W och "Fröken" kommo äfven ned. Här glammade vi och hade en mängd upptåger för oss. I synnerhet var Betty uppspelt och Marie W-dt sade en gång till henne på god Göteborgsdialekt: "Jag menar, Betty, att du blifvit rent förstöradt!".

Lite längre fram gingo Betty, Marie W., Fröken, Pontus och jag ut och promenerade till Örgryte och Cavallins lustställe och vi kommo ej hem förrän det var full skymning.

Hela lördagen satt jag uppe och pratade med Moster och Mathilda. Söndagen på morgonen foro gossarna och jag ut till Masrhugget och voro der ombord på det super bra skeppet Hilda, tillhörande Wijk, och som nyligen hemkommit från Ostindien med en last av The, siden, etc., som minst var värd en halv miljon rsd Banco. Sedan voro August och jag i Svenska kyrka; derefter till vaktparaden.

Genast efter middagen gingo vi alla ned på gården. Fröken sjöng och spelte guitarr för oss visst 2ne timmar under det vi öfrigs hade tusen upptåg för oss. Infall blixtrade och pikord sprakade på alla håll. August pikade eller "brydde" sig mycket för Göthilda och trodde att inom kort verser till hennes ära skulle blifva synliga i Lunds Weckoblad. Pontus deremot brydde sig för Betty, och kallade mig alltid för "svågern", som väl kunde hafva en dubbel betydelse. När det började blifva kyligt gingo vi alla upp, först i flickornas rum, sedan in i salongen, då Mathilda sjöng för oss en hel hop täckta stycken. Slutligen sjöng Fröken och Görthilda en liten nätt duett tillsammans. Både sång och accompagnemang hade Göthilda lärt sig på egen hand. Men nu kom Jonte Clarholm; således voro vi fyra pojkar och en liten bal arrangerades genast.

Måndagen den 28 September, sedan jag tagit mitt sista avsked av flickorna gick jag till Diligenskontoret, följd af gossarne, den genombeskedlige "Herr Winborg" och Clarholm.

Kl 6 gick den.

Sedan jag i Kongsbacka ätit en ypperlig frukost, så gick jag ned och presenterade mig för Fru Plank. Min strupe undfägnades hos henne med portvin och mina ögon med bekkikande af hennes dotter, den smärta och smala, röda och fagra Fredrique (jag tror hon heter så) och Morbror Calles lilla Marie Luoise, som skulle bo hos dem hela vintern. Fedrike Plank ville med all gevalt lära Marie Louise att kalla mig ēMorbrorē. Fredrique och jag äro således syskon, det har jag aldrig förr vetat af! Men posthornet ljöd och jag måste skiljas från dessa, ungefär 5 minuter gamla bekanta.

Som alla täckta platser voro betingade, så fick jag åtnöja mig med en öppen, d.v.s. bredvid kusken och om vädret inte är allt för fult, så föredrar jag denna plats framför de inuti vagnen. De öfriga passagerarna voro; en handelsexpidit som sade sig vara född fransman, men som verkligen var född ryss. Han hade rest i alla länder, hade sett allting, kunde alla europiska språk utom - svenska. Vidare studenten Brag , med hvilken jag blev bekant redan hos Kobbens och med hvilken jag här nere blivit ännu mera bekant med så att han är den intimaste vän jag har här; en annan student, Schönbäck, utmärkt snäll naturforskare; en fromsint sjökapten och ett fruntimmer. Resan till Helsingborg skedde på tvenne dar och på vår väg foro vi igenom alla kuststäderna i Bohuslän och Halland.

I Helsingborg hyrde vi tre studerande en Holsteinare, som vi hade ända fram till Lund dit vi ankommo Onsdagen d. 30 September 1840.

Den 6te October inskrefs jag i Filosofiska Fakultetens album och tog den så kallade lilla Studentexamen. Derefter inskrefs jag hos Rector i Studentcorpsen, svor studenteden och erhöll studentbrevet. Detta altt är dock nästan endast formaliteter; ty först efter detta börjar de riktiga tentamina och examina och troligen tar jag ej den fullständiga examen förr än vid Wårterminens början. Jag arbetar dock så mycket jag kan för att före Jul göra ifrån mig det mesta och svåraste. En examen (i Theologi) har jag redan haft och fick deruti 1 betyg. Sex sådana betyg fodras för examen. I denna vecka skall jag tentera i latinet.

D. 16 Oktober. - I går quell kom Adolf Åberg till staden och jag fick af honom höra att Ångfartyget måste vända om första dagen. Han påstod att du, bara af första dagens vedermödor blifvit mycket magrare än eljest. För att därföre på något sätt kunna trösta dig för resans ledsamheter och för den ledsnad jag gissar du erfar, sedan Pappa och Mamma rest från Stockholm, så vill jag genast skicka detta bref till dig, så snart de 3 sidorna bli fullskrivna; men det är ej lätt att i en så otreflig och ledsam stad som Lund få ämne till ett så långt bref.

I förrgår, Lördagen d. 19 Oktober, hade Wermlänska nationen sammankomst och då valdes till Curator för Nationen Docenten Martimir Agardh (Biskops brorson) ty vår förre Curator Adj. Jacob Agarth rest utrikes på 2ne år. I går afton hade vi ett kalas eller "sexa" för vår Pro Inspector Profess. Brag och för Agardh. I dag på morgonen ha vi alla Werml. varit på en frukost-sexa hos Adolph Åberg.

Jag har redan börjar göra mina planer för våren och sommaren. Derom får du höra nästa gång. Jag vill blott nu nämna, att mitt bemötande skall blifva att få hela vår familie ut på resor då. Om Midsommarafton blir promotion här. Den 30 Juni har Kobbens Silfverbröllop. Således reser du först från Stockholm till Carlstad. Derifrån fara alla antingen öfver Jönköping (pappas födelsestad) hit till Lund. Eller ock öfver Gborg hit. Här bevista vi promotionen. Widare reser vi öfver till Köpenhamn. Derifrån till Gborg, der vi blifva öfver Silfverbröllopet.

Mellan Lund och Malmö går hvarje dag 2ne Dilligenser. Mellan Malmö och Köpenhamn går ett Ångfartyg på 2ne timmar. Mellan Khamn och Gborg går Prins Carl på 15 timmar, så att kommunikationerna äro mycket lätta. Men härom vidare härnäst. Jag skall, när tid blir, skriva till August Kobb härom och bedja att han och alla samtliga på sitt håll vigelera i denna sak. Skrif du ock till Betty derom! Hellsa på samma gång henne och alla de andra på det hjertligaste från mig. Jag och August kommo öfverens att stundom skrifva till hvarandra och jag skref strax efter ankomsten hit ned till honom, men har ännu ej fått svar.

För hvarje dag börjar nu bättre trifvas ehuru det alltid kommer att blifva otrfligt. Stäckens hus- de hafva en son i Sthlm som är Artist - har i fordom varit kloster och murarna, mina rum, hafva ännu idag mycket likhet med kloster-celler. Fönstren mycket och väggarna visst öfver 2ne alnar tjocka. Min enda ögonfägnad är ett utvaldt blomsterglas, som ständigt står på mitt läsbord. Man får neml. i Botanska trädgården för 2ne sk. köpa de allra skönaste blomqvastar. En sådan står nu framför mig bestående av idel Georginer i alla möjliga nuancer, och det är ett af mina största nöjen att sitta och se på dessa, utleda deras karaktär och benämna dem efter flickor med hvilka de hafva frändskap. Således heter den noblaste, en mörkbrun, sammetsartad blomma - Mathilda Kobb. Denna Georgin är den vackraste och varaktigaste af alla. En annan dylik - något ljusare - heter Betty: De öfriga röda, gula och hvita äro uppkallade efter Carlstads-tärnorna.

I något följande bref till dig skall jag omtala kyrkan, som verkligen är något att se, äfven om man sett Sthlms och Uppsalas kyrkor: Academibyggnaderna och Bibliteket; Lundagård eller den planterade platsen emellan kyrkan och Academin: Acad. Föreningen, der vissa rum finnas där man för 1 st Bo för termin får läsa alla Sveriges tidningar och flere utlänska, andra rum innehålla utlänska vetenskapliga och litterära journaler och tidskrifter; ett Biblitek finnes äfven i Poesi och Litteratur der hvar och en får utan ringaste afgift låna hvad han behagar. Allt detta och mera till skall du en annan gång få närmare besked.

Skulle du någonsin i Sthlm sammanträffa med Gustaf Jahnsson så hellsa honom på det alldra hjertligaste ifrån mig - hans forne disipel. Jag skulle bra gerne vilja träffa denne älsklige person. Den gnista religiös bildning jag äger har han gifvit mig.

Att alla i börja af brefvet omnämnda Gborgs flickor hellsade till dig, det är så naturligt att jag knappt vet om jag bör tala om det. Ett långt, långt bref utbeder jag mig med det snaraste.

Din tillgifne Bror Ludvig.

Obs! Att jag ännu i denna stund ej fått den ringaste underrättelse från Pappa och Mamma. Segelson skref idag att Antonia erhållit bref d 10 från Sthlm. Om Pallin vet jag ej heller ett ord. For han och Chenon landsvägen? Eller på Ångfartyg? Voro ni i Uppsala? När jag i morgon lemnar detta på posten, så gissar jag att der finns bref från Pappa. Om ursäkt för slarvet i afseende både till styl och stylicering beder jag aldrig, ty de äro båda under all kritik.

(Fredrika Bremers romaner "Grannarna" - 1837 - och "Hemmet" - 1839 - är höjdpunkterna i hennes romankonst. I "Hemmet" låter författarinnan "sin med kostlig humor sedda dubbelgångare, den fantasifulla och besvärliga flickan Petrea, genomlöpa sin spasmodiska utveckling i ett idealiskt och förvånande modernt hem". - Cachucha är en andalusisk dans i tre fjärdedels takt för ett enda par med kastanjetter).

 

Tillbaka till Ludvigs brev

Tillbaka till släkten

 

 © Bengt Beckman 2001