Alla papper på bordet. NoN 13.1.03

Jag gläder mig åt de possitiva rön om stökiga skrivbord som Clas Svahn redovisar på NoN den 10.1. Det var väl det jag visste. Jag har numera ingen arbetsplats annat än mitt eget arbetsrum hemma, där jag skriver böcker och sånt. Jag har många kontakter, mest via datorn. Något konventionellt skrivbord har jag inte, men jag har ett litet lågt soffbord bredvid min Jetson-fåtölj.

På bordet ligger det mycket papper liksom på andra flata ytor i rummet. En del papper nödgas jag sätta in i pärmar som står på golvet runt det lilla bordet, e-meil utskrifter till exempel sätts in i tidsordning.

Min hustru har i decennier opponerat mot mitt sätt att hålla ordning. Hennes huvudargument är: ”Man kan inte ha allting överst och främst”. Mitt envisa motargument har varit: ”Måhända, men det är i alla fall det som är eftersträvansvärt”:
Med stigande ålder får exaktminnet stryka på foten för ungefär minnet. Accesstiden till de rätta minnescellerna ökar. Det är ett generellt åldersproblem. Men med många papper på bordet vet jag för det mesta: ”Det ska finnas här någonstans”.

Till och med med en person väntande i luren kan jag leta rätt på rätt papper. Det skulle aldrig gå om jag satt in rätt papper på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det konkreta ordnandet är improduktivt. Tiden ger mig rätt. Jag hittar snabbare vad jag vill ha tag på i min ungefärliga ordning än min hustru i sin ”exemplariska”.

När jag pensionerades från mitt arbete vid Försvarets radioanstalt hade mina arbetskamrater skaldat alfabetsverser. Versen på M löd:”Månne alla papperen du funnit som i skåpet ditt försvunnit”: Jag vill hälsa dem: Det var då det, när jag hade skåp och papper som inte fick ligga framme. Nu ska ni veta att här försvinner inga papper. Dom finns på armslängds avstånd.

Tack Clas Svahn för stödet.

Bengt Beckman Stockholm

PS. Man har påstått att e-post som ersätter handbrev är till nackdel för den historiska forskningen. Jag vill hävda exakt motsatt åsikt. Genom e-post korrespondensen kan man följa mina göranden och låtanden minut för minut (nåja, varje dag i alla fall). Mina motvilligt skrivna handbrev från anti e-meiltiden torde inte ha en historisk chans.

Bengt!

Också papperskorgen (numera pappersinsamlingskorgen eftersom vanligt skräp och pappersskräp källsorteras redan vid skrivbordet) bör uppmärksammas i detta sammanhang.Om man låter bli att tömma denna allt för ofta kommer den att fungera som ett kronologiskt arkiv likt geologiska sedimentlager.