Olof Beckmans ursprung i Elfborgs län är svårt att finna. Garnisonsförsamlingens kyrkoböcker börjar visserligen tidigare än Göteborgs övriga församlingar, dock tidigast 1680, men tidsangivelsrer har dålig samstämmighet mellan de olika böckerna. Delvis är väl böckerna fel förda, men räknekonsten tycks heller inte varit särskilt väl utvecklad och ofta uppgavs fel årtal vid värvning p.g.a. begränsningarna 17-36 år. Att han tagit namnet Beckman är en tradition inom släkten, det är inte omöjligt men heller inte bestyrkt hittills.

Militärtjänst som värvad soldat betraktades av ålder som en plikt i första hand för samhällets olycksbarn. Många negativa förhållanden låg bakom samhällets förakt och ovija; tvångsvärvning, ofta in- eller utlänska äventyrare, nesliga kroppssraff trots stort antal åtalseftergifter, dålig avlöning, dålig moral. redan Gustav Vasa anställde 1521 ogifta unga män i armen mot månadssold. De värvade förlades under befäl i en stad eller kungsgård, ett "borgläger" och bespisades av omkringliggande härader. Kaserner kom först efter 1750. Från 1752 krävdes av den värvade "god frejd", tidigare användes krigstjänst bl.a. som straffpåföljd vid lösdriveri eller grövre brottslighet.

Värvningsdistrikt bestämdes av Kungl. Maj:t, ingen under 17 eller över 36 år fick dock värvas. Kontrakt mellan kronan och truppförbandschefen reglerade kompanichefens "passevolanspengar" för varje effektivt nummer och dennes beklädnad i kompanirullan. Härigenom var den värvade soldaten , till skillnad från den indelte, effektivt underordnad sin militäre chef. Soldaten saknade även rättsskydd som gällde t.ex. för en adlig officer.

För rikets fästningar och lokalförsvar värvades stående infanteriförband utöver livgardet och artelleriet, de värvade utgjorde ungefär 25.000 man, den indelta armen ungefär 40.000 . Efter 1721 års fred begränsade den värvade delen till 5 infanteriregementen för garnisonstjänst. Maj-Juni varje år användes för exercis med mönstring vartannat år, övrig tid avsågs för vakttjänst.samt fortifikationsarbeten. Sin fritid disponerade knekt för sin extra försörjning, t.ex. genom vedhuggning, vattenbärning, mangeldragning alternativt något hantverk. Soldatens daglön var 1770, 3 öre + 1,37 liter spannmål.

De värvade regementerna, Göteborg fick sitt 1680, benämndes efter regementschefen. Under Olof Beckmans tid var denne generalmajoren, kommendanten i Göteborg och kommendören av Svärdsordens Stora Kors m.m. Hugo Herman Saltza. Regementets personal i övrigt: överstelöjtnanten (tillika chef för nya Elfsborg), reg-majoren, sekundmajor, 4 capitainer, 4 stabskaptener, 4 löjtnanter och 8 fänrikar, en auditör, en reg-präst, bataljonspräster, 16 underofficerare, 24 underbefäl, 4 mönsterskrivare, 2 pipare, 16 trumslagare, 4 proffoser samt 752 gemena. Mönstring av Garnisons regementet ägde rum 1778, 1780 0ch 1782 inför mönterherren, generalamiralen Henric af Trolle, med biträde av Generalmönstringskommisarie landskamrer Magnus Prytz.

"Granadeur nr 17 Olof Beckman" värvades på 6 år fr.o.m. 1776, "approberades" vid åldern 21 5/12år och längden 165cm 1778, (var 1782 28 år och 170cm), ogift, luthersk religion, hantverk slaktare, F i Elfborgs län, fick 1782 avsked utan pension. Kompanichef var kapten Johan Jernsköld, 51 år gammal och hade 33 tjänsteår; vid mönstringen 1782 var kapten Frankenheim kompanichef. Kompanibefäl i övrigt: 2 trumslagare, rustmästare ( för vapen och ammunition ) fourier ( för sjuka, sårade och inkvarterade ), 2 sergeanter, mönsterskrivare, fältväbel, fänrik, löjtnant ( med 18 tjänsteår ) . Han tillhörde 1. korpralskapet under korpral Wilhelm Wäderberg, 37 år med 8,5 tjänsteår ( var läs och skrivkunnig ) samt ytterligare 20 soldater/korpraler. De representerade olika hantverk; utöver slaktaren fanns snickare, skräddare, skomakare, hattmakare, timmermän och skärslipare.

"Gemen" soldat skulle vara "en oförtruten, oförtjänt och mycket lycklig knekt, nykter, alert, väl exercerad - sitt gevär hålla i akt och ära, rent och färdigt och därmed fäkta i alla occasioner". Soldatens mundering vid denna tid var Gustav III:s svenska dräkt med jacka, väst, vita byxor, damasker, hatt och ungerska kängor. Skjorta, strumpor och halsduk byttes vart 3:e år, kappa bestods blott under vaktgöring.Beväpningen var flintlåsgevär med 20 mm kaliber och huggare. Mat ( utöver brödet ) skulle soldaten skaffa själv. Sjukligheten bland manskapet var hög, då hungern ofta kvävdes med brännvin och tobak och de hygieniska förhållandena i inkvarteringar eller vaktstugor var urusla.

Brott mot gudtjänstordning och kyrkoplikt innebar straff. Gudstjänsten hölls i Göteborgs Kronhus, härutöver hölls korum varje morgon och kväll. Garnisionsförsamlingen omfattade såväl militär som civil personal fram till 1855, då den civila delen jämte avgånget manskap började skiljas av; församlingen upphörde 1927.

Om Olof Beckmans förmåga som slaktare vet vi inget, möjligen kan hans giftermål och bosättning i nära grannskap till stadens stora slakthus ( vid Drottningporten ) ha bidragit till detta val av hantverk. Soldaternas - även familjemedlemmarnas inkvartering ålåg stadens invånare. Göteborgs Inkvarteringskommision betalade månadshyran, beloppets storlek innebar i regel att soldaterna hänvisades till den fattigare delen av stadens befolkning.

Familjen Beckmans bostad på Stampen torde ha varit torftig. Sitt namn fick området av en gammal klädesfabrik, idag är byggnaden dispensärcentral. Fattighus och stadens barnhus låg också på Stampen, men Fattighusån blev så småningom Mölndalsåkanalen och bar färskt vatten till området; där stampades kläder, sköljdes färggods, metades, badades och hämtades t.o.m. dricksvatten. Eldsvådan 1830 ödelade mycket av den gamla kåk-, lager- och fabriksbebyggelsen.

"Fattigkyrkan" är i dag fortfarande i bruk under namnet Mariakyrkan. I den äldre begravningsplatsen södra hörn - inte långt från gångbron - har "Theol Doctor N(iclas) Beckman" fått sin familjgrav (läses på plåten på järnstaketet).

Helt nära Dispensären låg Willinska skolan, där Olof Beckmans bägge söner fick börja sin skolgång. Skolan öppnades 1767 (Göteborgs äldsta folkskola ) som s.k. fattig friskola på Stampen av Johannes Willin, född 1732 nära Fattighuset, där Willin både bodde och verkade som predikant vid sidan av sin tidigare befattning som rektor för Tyska skolan. 10 vänner, varibland Chr. Beckman och Hans Jacob Beckman, inköpte 1775 ett eget hus för skolan, 1790 fick 300 barn daglig fri undervisning där, 200 fick middagsbespisning och de "värnlösa" sin hela försörjning.

Vid de allmänna folkskolornas tillkomst förändrades skolans innehåll, främst genom att slöjdavdelningarna växte fram. Övergång till lärdomsskolan skedde efter 5-6 års skolgång. Det är en muntlig tradition inom släkten att Olof Beckman var tull-packhuskarl och den vägen nådde en bättre ekonomi än soldatens. Packhuskarl utförde huvudsakligen transportarbetet under överordnads tillsyn, han tillhörde dock ej Packhuslagets skrå, som omfattade "Vägare och Brokikare". Packhuset i Göteborg tillkom redan 1687 och var en av stadens finanserad verksamhet. Tolagen var en extra tull och gav staden erfoderliga medel för den militära inkvarteringen. I Garnisonsförsmlingen finns ett antal packhuskarlar registrerade, vilket tyder på att avgångna soldater regelmässigt anställts på dessa befattningar, kanske p.g.a. sin goda "frejd", men säkert med regementets vitsord som en viktig anställningshandlig. En annan koppling kan vara den Tolag som staden tillgodogjorde sig vid tull-packhuset, och som sedan betalade soldaternas ( och familjernas ) inkvartering i borgarhusen.

Som fader sägs Olof Beckman varit hård och fodrande, två egenskaper som möjligen utvecklats under hårda soldatår och tunga dagsverken under sträng uppsikt från många håll. Den yngre sonen sattes tidigt i smedslära. Båda sönerna tycks ha haft intensiv läslust, måhända var denne mindre uppskattad av fadern. En anteckning om modern säger att hon lyckats påverka biskopen i Göteborg Johan W Wingård (1780-1818) att "sponsra" den yngre sonens skolgång. I varje fall har biskopen och hans son styrt de bägge brödernas vidare öden i såväl den akademiska världen som senare i Göteborgs stift.

Om familjens umgänge m.m. är svårt att finna i något källmaterial.

Jan Beckman 23.3.1986

Tillbaka