Ur: Svenska låtar ,Hälsingland II,

Jämte Fredriksson i Vallsta är Jon Ersson i Arbrå och Olof Olsson i Galven, Alfta, samt Anders Olsson Tulpan och Hans Wahlman i Alfta - till vilka sistnämnea vi återkomma - de mest typiska representanterna för det spelsätt (som förrut beskrivits i inledningen till Lars Fredrikssons repertour). Dessa tvenne par framträdde, vid riksspelmansstämman år 1910 efter att förut tävlat hårt om första priset i samspel i Delsbo, Bollnäs och Hudiksvall. Av de två förstnämnda spelar Jon Ersson första stämman, emedan Olof Olsson sekunderar honom på ett karakteristiskt och verkningsfullt sätt.

Jon Ersson i Koldemo by i Arbrå socken är född den 24 november 1854. Vid fem års ålder fick han en fiol, som fadern för fyrtiotvå skilling tillhandlat sig, då han farit till en marknad i Uppsala för att avyttra sitt lin. Då Jon blivit något äldre erhöll han en bättre fiol och önskade nu komma i spelskola, men fadern ansåg sig ej ha råd att bekosta någon undervisning.

Jon Erssons högsta önskan var att få bli klockare, "ty då", menade han, "skulle jag åtminstone få lära mig psalmerna". Därav blev dock intet. En gång kom emellertid Hult Lasse (den äldre) till Jon Erssons hem, och då frågte fadern om han ville stanna och lära pojken spela, "ty här är ett sådant gnag alltid".

Av Hult Lasse fick nu Jon Ersson lära sig de melodier som voro brukliga i trakten. Det fanns gott om duktiga spelkamrater som han kom i lag med, däribland de tvenne bröderna Olof Olsson, för sin skicklighet på fiolen kallade Olle Bull, Anders Höök sam7 Lars Bull, söner till klarinettisten Olof Andersson i Undersvik. Olle Bull var redan i unga år anlitad som bröllopsspelman,, och det berättas, att han, under det han förbereddes till sin första nattvardsgång, tillsammans med en morbroder, Olof Andersson, kallad Högmyr Olle, spelat på ett storbröllop i Näsagården i Järvsö, med den påföljd att han höll på att bli skild från nattvardsläsningen. Snart reste han emellertid till Amerika, där han gjorde lycka med sin musik.

Den som Jon Ersson mest kom att samarbeta med var dock Olof Olsson, även kallad Lillbacks Olle, efter gården Lillbacken i Galven. Denne är född 1856 och av gammal spelmanssläkt. Både farfadern, Månses Olof Olsson, och en broder till denne, Jonas Olsson Gavell, kyrkoherde i Arbrå och fader till "Delsbostintan", spelade fiol.

Olof Olsson var tjugoett år gammal när han började tillsammans med Jon Ersson, de båda ha deltagit i de flesta spelmanstävlingar som hållits i Hälsingland. Av Jon Erssons och Olof Olssons repertour ha följande tretton melodier upptecknats, därav de elva första av Axel Boberg år 1915 och de tvenne sista av Olof Andersson år 1925. Melodierna spelades vid uppteckningstillfället - där ej annat särskilt anmärkts - av Jon Ersson. De anmärknngar som bifogats låtarna och äro märkta med (A.B.) ha lämnats av Axel Boberg. En av dem, 463. GÅNGLÅT.

Även Anders Olsson, son till Olof Olsson, född 1894 i Galven, var notkunnig och spelade företrädesvis sin faders och Jon Erssons låtar, av vilka fyra upptecknades av Olof Andersson på Skansen 1925, där Olsson var anställd som spelman tillsammans med Lars Fredriksson från Vallsta. 476. POLSKA.

Tillbaka

Första sidan