Sthlm 27.10.1918

Min älskade!

Min egen, du skrev, att jag kunde tänka på dig hela dagen idag. Har du inte känt det, älskade? Har du inte känt hur nära jag varit dig , och talat med dig, så att hela dagen nästan varit som en dröm bara av min kärlek till dig. Och hur många, många gånger jag kysst dig och hållit dig i handen. Och mycket, mycket mer än det, Verabarn, för du har rört upp hela min varelse genom att skriva till mig som du gjort.

Andra Söndagar brukar jag vara flera mil från Sthlm, men den här söndan var det ovanligt ruskigt väder och väglag. Uppe på Skansen emellertid hela förmiddagen. Jag tror jag såg på varenda djur de ha däruppe. Jag tycker om det, och allt är så gammalt och bekant sedan du varit här. Vad jag tänkte på dig. Jag önskar du kunde känna mina tankar.

Verabarn, sedan var jag på Konsertföreningen. Det är rätt läkan jag hör musik. Ofta tycker jag det är ledsamt på en konsert, mår illa i den där luften och uppfattar inte musiken,  tänker bara hur mycket lyckligare jag vore om jag finge höra Verchen spela t.ex.
Men ibland är musiken något alldeles särskilt för mig och så var det idag. Det är många tankar man hinner med då, men varje tanke går ändå till dig. Det är som att drömma, men allting har ändå sammanhang med verkligheten och med en själv. Själva musiken förstår jag också och njuter av. Jag är lycklig och tycker jag känner min älskade bredvid mig och din hand i min, så jag ville bara lyfta upp den för att kyssa den.

Så gick jag hem, käraste barn, och fann ditt brev på skrivbordet, och när jag läste det, då gick det mig så galet, att jag alldeles miste behärskningen. Det var av lycka för att du älskar mig och för att du är så god. Min älskade, hur många tankar kom du mig inte att tänka. På mitt eget liv, ända sen barndomen, tror jag, och på allt vad jag önskat och vill, att ditt och mitt liv skall bli, på vårt hem och på det stora,  att du skall bli min egen hustru. Och vidare, Verchen på hur skönt det är att leva och hur vi tycka om naturen, du ock jag. Inte kan jag säga dig mer om detta, vännen min.

Älskade, visst kommer vi att få vandra tillsammans. Vår och blommande trädgårdar kan det inte alltid vara, men vad gör väl det. Strängare årstider är oss inte till skada, då sluta vi oss ändå närmare tillsammans, och kommer vi till en öken så göra  vi väl en trädgård av den, därför att vi ha kärlek till varandra och ha en god vilja. Min älskade, vi ska gå hand i hand och vara tysta, hur skulle vi kunna säga, mycket, när vi äro så lyckliga.

Min älskade, nu skall jag sluta för den här gången. Hälsa fäderna, Karin och Lillie.

Mamma har varit rätt illa sjuk. Först i dagarna har hon gått upp ur sängen, men ännu ej lämnat rummet, har legat i feber 11 dagar och är mycket matt. Selma har ej ännu kommit upp. De har väl ej velat oroat far med detta
Nej god natt nu min älskade, sov gott i natt. Dröm sådana där drömmar om nätterna och tänk lycka och goda tankar om dagen - Ver-Ver - chen, hur stor min längtan är efter din kärlek!!
Farväl Verabarn mitt hjärta tillhör ditt
Alltid din egen Teddy