Sthlm 3.6.1918

Min älskade!

Några rader skall jag försöka hinna skriva till mitt älskade Verabarn innan kvällståget går, för jag vill du skall ha brev i morgon när du vaknar i Karlstad igen.
När du hade rest ifrån mig i morse var jag så ledsen att jag vet knappt hur tiden gick, tills det var tid att gå till banken. På morgonen tänkte jag att jag väl skulle få kyssa Verchen en gång till åtminstone, men du for, men så bar jag mig så enfaldigt åt att det inte gick. När det dröjde innan du kom vid spårvagns hållplatsen , inbillade jag mig att du skulle komma för sent och blev gladare för varje minut som gick.
Min älskling vad jag är ledsen att du fick vänta förgäves på mig så länge där nere. När sedan moster Gerda ringde och talade om att du hade huvudvärk kunde jag inte tänka på annat än på min älskade Veraflicka.
Det är så tomt efter min älskade Verchen. Staden blev som förändrad i morse, det här rummet är också förändrat. Det är väl bara jag själv som är förändrad egentligen. Det känns så underligt, kära Verabarn. Ändå har jag inte hunnit tänka mig i att Verchen är borta från mig på allvar.
Farväl, min egen älskade, sov gott i natt.
Din Teddy.