Upsala 19.3.1927

Min älskade lilling!
Tack, min älskade lilling, för brevet med snödropparna, som tycks ha sovit gott på tåget, de voro alldeles friska. När jag svarar genast på ditt brev och skriver omgående, så behöver inte det betyda, att du skall anse dig skyldig att göra likadant. Utan det betyder bara, att jag mycket längtar efter min Verchen, och efter brev från henne, och när det nu kommit vill jag skicka en kyss tillbaka av de många du skulle fått i verkligheten.
Det var mycket förståndigt, tycker jag, att du ordnat med barnflicka till barnen. Hoppas nu också att hon begriper sig på att sköta dem och har hand om dem.
Barnen äro väl inte med hela dagen nu, kan jag tro. Små....... här ser man ofta inte, moderligt omhändertagna av ett par lite större flickor, som ibland springer med dem, ibland kånkar på dem, vilket senare, ses mycket löjligt ut.
Vera älskade Verchenbarnet, vad jag längtar efter dig.
Nu har jag inte tid att skriva mer. Men en kyss ville jag skicka i alla fall.

Din Teddy

Den 20:e. En hälsning också i dag då, eftersom ovanstående inte kom med igår, Lillingen hur förskräckligt det är att skriva brev ibland. Jag vill det inte alls. När ändå ingenting beror på vad man säger. Men en kyss vill jag skicka i alla fall, och en hälsning och en önskan, att det måtte vara bra för er allesammans.

Snödropparna stå här på bordet och lysa vita och tala om att det är vår. Jag tycker de tala om Verchen också.

Farväl då, älskade lillingen min.