Stockholm 10 Juni 1879.


Goda Tant Augusta.

Hjertligt tack för tants bref, dat. 7 Juni. Deri omtalas ett föregående bref från Tant, hvilket tyvärr aldrig framkommit. Detta kan ej bara bero på den felaktiga adressen, brefbärarna känna mig så väl, och jag får alla bref utan adress, som alls ej behöfs. Är Tant viss att brefvet blifvit rigtigt aflemnadt i Carlstad? och att det ej kan ligga der på posten? Här lärer det icke finnas - svaras mig på posten der jag reklamerat.

Till följd af detta kan jag icke klart fatta innehållet af det sednaste brefvet. Det förefaller mig deraf emellertid, som skulle det förra innehållit, att Louise endast i fall Mamma har behof af henne kunna företaga en Schweizresa. I så fall så är, att hon således ändå i detta fall vore benägen, får jag hjertligen tacka för detta besked och det blifver i så fall min uppgift att genom bref eller muntligen komma till visshet derom. Jag vet ej än, hvilkendera utvägen jag skall anlita. Som jag skref, är det svårt att afhandla saken skriftligen, och vore vida att föredraga om jag kunde råka Mamma, å andra sidan, om jag reser dit och talar med henne, så skulle jag möjligen få göra två resor fram och åter, i fall ej Loiuse kan komma dit utan mig - och ensam kan hon ej fara. Men, om Mamma stannar måste saken arrangeras på det för henne bästa sätt, och jag får underkasta mig hvad besvär som helst, ty jag vill ändtligen, att hon skall hafva så trefvligt som möjligt; och trefligt synes hon mig, ifall Minna lemnar henne, blott kunna få genom Louise. Dessa unga damer äro för henne ett angenämt och upplifvande sällskap.

Mina vidare ....lationer kunna nu ock bero derpå, när Louise skulle kunna resa. Kan hon resa när som helst, eller först i höst? Det vore alltid godt, om häri funnes så ringa hinder som möjligt. Jag upprepar för öfvrigt att jag skulle bli ledsen, om jag framkastat frågan, och sedan Louises lust ej skulle kunna realiseras. Men hvad göra? Jag har så stora svårigheter att ordna för Mamma, och det är så svårt veta det rättaste och bästa, att detta må vara ursäkt nog att jag måste handla med förtänksam försigtighet. Och Tant liksom Louise inser nog detta och derför skall jag vara dubbelt erkännsam.

Låt mig nu höra, hur Tant skref i det första brefvet och hur saken står, som jag är nyfiken rigtigt erfara och för mina resplaner skulle jag vara glad om den saken realiseras. Tants Wilhelm

© Bengt Beckman 2001

Tillbaka